Melody Villalobos

Idag har jag nog tänkt på 123781237928 grejer. Det roliga e att när jag tänker på något...helt plötsligt tänker jah på något heeeelt annat. Sen så tänker jag något liknande som den tanken innan..
Förstår ni?
Asså jag hoppar från tankt till tanke o kommer tillbaka o sen till en ny... så hela tiden =S What a mess liksom!
På kvällarna e de värst... då ere bara BRAINSTORM!

• T.ex idag, vid 12 tiden började ja fundera kring problemen som jag har haft med mina vänner. Alla problem har grund och historia, alltså handlingar com glömms bort och just därför har man inte mycket o säga. Man tänker bara på de nuvarande konflikterna.
  Visst visst! Alla säger att gammal skit e bort glömt, att de e något alla borde glömma, men NEJ!
  Gamla minnen finns kvar och kommer alltid att finnas kvar.
  Gamla problem/ konflikter kan va ti mkt hjälp. det kan t.o.m säga hur mkt en person e värd i dina ögon. Eller bättre sagt: Man märker hur trogen den kompisen e, hur mkt problem de har ställt dej eller hjälpt dig ifrån, hur pass mkt vågar de resgera för dig osv. O nu när jag verkligen tänker på allt gammalt så märker jag att....e
  Det finns människor omkring mig som inte har förändrats ett dugg. Ännu idag har man haft konflikter med dessa människor.. Jag tror att ... om det har varit så hela den tiden vi har kännt varandra, så kommer de nog alltid vara så. Det finns ingen återvändo. Man e som man e. Har en vän gjort en massa skit inann så komer de alltid va så fram över.
  
  
• I natt drömde jag om att min mamma dog. Eller egentligen var de min mammas ande som jag drömde om.
  Jag var i min lägenhet o plötsligt händer det en massa saker. Självklart kan jag inte berätta hela historien efter som jag inte kommer ihåg allt. Men.....Jag minns att jag var vid hissen på väg uppåt mot min lägenhet, i den stunden i hissen känner jag att någon var där med mig fast jag var helt ensam. Jag visste att det var hon, jag bara visste, kännde hennes närvaro. När jag öppnade dörren, gick in till vardagsrummet och blev hel stum. Blommor över allt. Orchideer, rosor, prästkragar, liljor o mest av allt MAAAAASSOR me viol. Viol doftet tog över allt. Doften av viol över hela lägenheten. Jag visste, jag kännde att de var min mamma. Jag blundade , känner enorm tomhet i mitt hjärta. Tårarna rann o rann o rann medans jag ramla ihop på golvet. Medans jag blundade konsentrarade jag mig på mina kännslor... Jag var världens lyckligaste människa. Jag visste att min mamma var hos mig, att hon aldrig skulle lämna mig. Men samtidigt var jag den olyckligaste i världen. Saknade henne så mkt. Jag bad o bad o bad om att kunna få se henne igen. Plötsligt känner jag någon krama mig, Jag känner armarna omkring mig, värmen. Jag njuter av kramen, känner mammas perfym, den speciella lukten alla mammor har, mammas lukt. När jag öppnar ögonen ......är det ingen där, men fortfarande känner jag värmen hos mig. jag berättar för henne hur mkt jag älskar o saknar henne. Medans tiden gick blev jag allt lungare och plötsligt försvann den värmen. Precis som mamma alltid hade gjort.. Stannade och trösttade mig tills jag mådde bra igen.
  
  [ Om någon frågar mig: Vad är det du är mest rädd för? Jag skulle nog svara:... 1. Döden 2. Förlora min familj ]
  
  
• Jag tror att drömmen jag hade igår natt beror på att igår tittade jag på världens bästa program. Hähä! Den heter "Esto no tiene nombre" (Det här inget namn) och går i chilenska kanalen "TVN2. Programen tar upp olika problem som människor i chile har drabbats av. O igår var det om en kille på 17 år som hade canser. Han gick genom en operation , allting vart bra tills läkarna upptänkte yttligare en tumör på benen. Det var då han tvingads delta i ett långtids behandling. som kostade honom ca: 40.000 pesos (510kr) per besök. Med tiden höjdes summan utan någon förklaring. Och därför var killen tvungen o sluta med behandlingen. Med tiden mådde killen allt sämre och det är ju sjklart. Behandlingar måste påbörjas och avslutas som de ska.
  Inte nog med det. I sjukhusets datorer stod det ett stort summa räkningar som väntar på att bli betalda. Men föräldrarna fattade inte varför. Medans de tog hand om det så fick de hjälp utav en annan läkare och gav de "tillstånd" för mer undersökningar och behandlingar. Killen tog igen behandlingen , men nu var de starkare droger han fick. Vilket betyde att med allt väntande hade hans cancer spridit sig. Slutligen dog killen och ännu idag kämpar hans föräldrar emot räkningar som har samlats en efter den andra utan anledning.
  
  [ Är det verkligen det som krävs för att landet ska ta hänsyn på sånna händelser? Att saker går snett utan anledning , att inte ens dem själva kan förklara vad som gick fel , att de skickar dig från ett håll till ett annat. Och när de inser att de vart deras misstag, ber dom inte ens om förlåt eller de erkänner inte ens att de var deras fel. Nej nej... På ett sätt o annat försöker de vända om på hela grejen o skyller på dig. Så är det över allt. Men allvaligt är de verkligen de som krävs? En död människa? ]
  
  
• Oooh! Männ! Varför kan inte ni få mens?
  Jag lovar om män hade haft det istället för oss skulle det vara HEAAAAAVEN!!! för oss kvinnor. Så får de känna vad PAIN e.