2008-11-22
16:26:21
Stjärnan....
Nu sitter Hon där ute i balkongen igen...ensam.
Hon sitter på en vit plast stol i flera timmar och tittar upp mot den mörkblå himlen.
Hon sitter där och försöker räkna alla stjärnorna. De stjärnorna som lyser så starkt
att man nästan blir bländad.
Natt efter natt sitter Hon där och undrar var hennes liv har tagit vägen. Gång efter
gång tänker Hon igenom allt som har hänt under de fem senaste åren och förstår
inte på sig saker och ting.
När nattens tystnad faller, försöker Hon koncentrera sig på alla frågorna Hon
skulle vilja ställa andra människor. Eller frågorna hon skulle vilja ställa sig själv.
Men hur mycket Hon än kämpar får Hon inget svar på dom.
Ibland vet Hon inte vad som är meningen med livet, vem Hon är eller vad Hon vill
göra utav sitt liv.
Hon är vilse, vilse precis som en blomma i den enorma Sahara öknen.
Medans Hon funderar och funderar, hör Hon bilarna som åker i långsamt
tempo på bilvägen i andra sidan byggnaden. Byggnaden som är precis bakom
henne, hennes egen lägenhet.
Tunnelbanorna i andra sidan byggnaden framför henne låter som om dom
vore bara två meter ifrån hennes balkong.
Hon hör när tunnelbanorna öppnar dörrarna hela tiden och sedan åker
iväg till nästa station för att hämta sina passagerare som längtar på att få åka hem.
De största delen av tiden spenderar Hon på att tänka på de dåliga händelserna
som har påverkat henne.
Hon har svårt att tänka på de roliga, härliga och glada händelserna i hennes liv.
Just bara den lilla stunden har Hon på sig under hela dagen, för att ägnar sig
och ta ut alla sorger och dåliga tankar som svävar fram och tillbaka i hennes hjärna.
Hon är en person som håller alla sina dåliga sidor för sig själv och för hennes
favorit stjärna.
Stjärna?
Ja! Stjärna.
Stjärnan som Hon föreställer att det är gud.
I snart ett år har Hon haft vanan att gå ut mitt i natten och sätta sig på hennes
favorit plast vita stolen.
Vid elva, tolv tiden går Hon ut till sin stol utan att tänka om det är kallt
eller varmt ute. Hon sitter där även om de är Maj eller December. Vädret spelar
ingen roll. Allt Hon begär är att få ett lugn koversation med sin stjärna.
Stjärnan är den enda vän hon verkligen litar på. Hon vet att stjärnan aldrig
någonsin skulle kunna svika henne.
Just därför kan Hon verka som en galning när Hon sitter där ute och pratar
hemlisar i flera timmar med stjärnan.
Kväll efter kväll ber Hon till sin stjärna. Hon ber med hela sitt hjärta att hennes
familj aldrig råkar illa ut, att Hon nån gång får chansen att vinna sin första
riktiga kärlek tillbaka och sist men inte minst, att hon aldrig någonsin får känna
sig så som hon har gjort under de kvällarna vid den vita plast stolen i balkongen.
[Yffft va sorligt!! U.u ]
Hon sitter på en vit plast stol i flera timmar och tittar upp mot den mörkblå himlen.
Hon sitter där och försöker räkna alla stjärnorna. De stjärnorna som lyser så starkt
att man nästan blir bländad.
Natt efter natt sitter Hon där och undrar var hennes liv har tagit vägen. Gång efter
gång tänker Hon igenom allt som har hänt under de fem senaste åren och förstår
inte på sig saker och ting.
När nattens tystnad faller, försöker Hon koncentrera sig på alla frågorna Hon
skulle vilja ställa andra människor. Eller frågorna hon skulle vilja ställa sig själv.
Men hur mycket Hon än kämpar får Hon inget svar på dom.
Ibland vet Hon inte vad som är meningen med livet, vem Hon är eller vad Hon vill
göra utav sitt liv.
Hon är vilse, vilse precis som en blomma i den enorma Sahara öknen.
Medans Hon funderar och funderar, hör Hon bilarna som åker i långsamt
tempo på bilvägen i andra sidan byggnaden. Byggnaden som är precis bakom
henne, hennes egen lägenhet.
Tunnelbanorna i andra sidan byggnaden framför henne låter som om dom
vore bara två meter ifrån hennes balkong.
Hon hör när tunnelbanorna öppnar dörrarna hela tiden och sedan åker
iväg till nästa station för att hämta sina passagerare som längtar på att få åka hem.
De största delen av tiden spenderar Hon på att tänka på de dåliga händelserna
som har påverkat henne.
Hon har svårt att tänka på de roliga, härliga och glada händelserna i hennes liv.
Just bara den lilla stunden har Hon på sig under hela dagen, för att ägnar sig
och ta ut alla sorger och dåliga tankar som svävar fram och tillbaka i hennes hjärna.
Hon är en person som håller alla sina dåliga sidor för sig själv och för hennes
favorit stjärna.
Stjärna?
Ja! Stjärna.
Stjärnan som Hon föreställer att det är gud.
I snart ett år har Hon haft vanan att gå ut mitt i natten och sätta sig på hennes
favorit plast vita stolen.
Vid elva, tolv tiden går Hon ut till sin stol utan att tänka om det är kallt
eller varmt ute. Hon sitter där även om de är Maj eller December. Vädret spelar
ingen roll. Allt Hon begär är att få ett lugn koversation med sin stjärna.
Stjärnan är den enda vän hon verkligen litar på. Hon vet att stjärnan aldrig
någonsin skulle kunna svika henne.
Just därför kan Hon verka som en galning när Hon sitter där ute och pratar
hemlisar i flera timmar med stjärnan.
Kväll efter kväll ber Hon till sin stjärna. Hon ber med hela sitt hjärta att hennes
familj aldrig råkar illa ut, att Hon nån gång får chansen att vinna sin första
riktiga kärlek tillbaka och sist men inte minst, att hon aldrig någonsin får känna
sig så som hon har gjort under de kvällarna vid den vita plast stolen i balkongen.
[Yffft va sorligt!! U.u ]
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
sorgligt och vackert.